Kommer det vara värt att kämpa för oss?
Vad kommer hända med oss? Kommer det vara du och jag eller kommer det ta slut. Hoppas vi kommer hitta en balans mellan allt. Hoppas vi löser dom problem vi har. Jag vill så gärna att allt ska vara bra mellan oss. Vill att du ska vara lycklig. Vill aldrig såra dig. Jag är nästan aldrig ärlig och ljuger mycket, jag gör så för att jag är rädd för att visa vem jag egentligen är. Men mot dig, mot dig ska jag visa mitt riktiga jag. Jag ska vara ärlig och inte ljuga. Aldrig mer än lögn. Men trots att jag älskar dig så otroligt mycket så känner jag att det är något som inte är som det ska. Jag känder någon konstig och skrämande känsla. Jag vet inte vad det är jag vet bara att jag är orolig för vad som kommer hända. Du ska veta att vad som än händer kommer jag alltid att älska dig. Ingen har någonsin behandlat mig som du. Ingen har någonsin förändrat mig som du gjort. Men snälla, jag älskar dig av hela mitt hjärta men jag måste få veta vad du vill, vad vi betyder för dig. Hur mycket är du redo att sats på oss. Kommer det vara värt alla tårar och smärta? Kommer vi kunna ta oss igenom allt tillsammans?
Kommentarer, 0stUtan dig är jag inget.
Det kommer inte ta slut. Det måste hålla! Jag skulle inte klara mig utan dig. Du är verkligen mitt allt. Utan dig är jag ingenting. Utan dig skulle inte mitt liv ha någon mening. Jag vet att du älskar mig och kommer inte lämna mig. Jag vet att du aldrig kommer såra mig. Du är mitt ljus här i livet. Det kommer alltid vara du och jag. Kommer aldrig såra dig igen. Jag kommer alltid älska dig vad som än händer. Du kommer alltid betyda mest för mig. Älskar dig David<3
Räcker det om jag älskar dig?
Du vet väl om att du är värdefull.
Tänkte börja med att varje dag jag skriver blogg att jag skriver dagens mening. Och skriver sen lite om eller varför just den meningen.
Så dagen mening är då, Du vet väl om att du är värdefull.
Jag pratade lite med en präst idag när jag var i kyrkan, Gertrud tror jag hon heter. Hon frågade hur jag mådde och hur livet var så jag berättade lite om min farsa. Och hon sa att när jag berättade det så tänkte hon på psalmen Du vet väl om att du är värdefull. Och jag tycker så mycket om den. Den är så fin. Och det är ju sant, alla var och en av oss är värdefulla.
Jag vet inte längre nåt!
Hjälp mig.
Hjälp mig förstå, få mig inse. Jag blundar jag vågar inte titta. Verkligheten skrämmer mig. Ta mig härifrån. Jag orkar inte. Jag går, tar steg för steg utan att se vars jag går. Stå vid min stida, led mig, visa den rätta vägen.
Du hade rätt
Du hade rätt. Men i den stunden du sa det sårade det mig.
Du sa att vi inte passar ihop.
Du sa att jag förtjänar nån bättre än dig.
Du sa att du aldrig kommer kunna älska mig.
Du hade rätt. Men jag ville inte se det då. Vi passar inte ihop. Jag förtjänar nån bättre än dig. För du ljuger och sårar mig bara. Du kommer aldrig kunna älska mig, för du vet inte vad det innebär att älska nån. Du vet inte vad kärlek är.
Det kanske inte är så snällt att skriva det här. Men skriver man inte för att få uttrycka sina känsor? Jag gör det. Jag kan inte förklara när jag pratar. Det blir för känslosamt och när andra är nära kan jag inte gråta. Men när jag sitter och skriver ensam så kan jag säga precis det jag behöver ha sagt, och här spelar det ingen roll om jag gråter för ingen ser.
