Cecilia

När man är nykär så är det en sån underbar känsla, man kan inte riktigt beskriva den. Det pirrar i hela kroppen, man är glad hela tiden, skrattar och ler hela dagarna. Det känns som om inget kan få en på dåligt humör. Den man gillar finns i ens tankar varje sekund och man vill bara vet vad han/hon gör och allt om personen. Man vill prata om han/hon och framför allt så vill man bara se personen. När man ser personen så får man fjärilar i magen och blir alldelens varm i hela kroppen, hjärtat börjar slå snabbare och man blir torr i munnen kanske till och med att tungan blir förlamad. Det är en sån underbart härlig känsla. Man vet inte alltid vad man gör eller säger. Man är som i sin egen lilla värld, helt borta från den riktiga världen.
När jag ser mina kompisar vara nykära så blir jag otroligt glad för deras skull, jag kommer ju själv ihåg hur det var så där i början.  Saknar ibland att få känna allt det där. Kommer så väl ihåg hur nervös man var jämnt men tillsammans med allt så är det bara underbart :)

Aint gonna show no weakness, I'm gonna smile and tell the whole world I'm fine. But deep down, when no one can hear me, Baby I'll be crying for you... Can't go back. Baby you'r smiling face, I can't think of nothing else but you... I love you.

Jag försöker och försöker men vad får jag tillbaka? Ett brustet hjärta.
Jag visar vad jag känner. Jag försöker få dig förstå och det jag får är bara se dig gå.
Jag står här mitt framför dig och gråter, säger vad jag känner. Och det jag får höra är att du är med henne. Och säger förlåt.
Jag står här och ber dig, ber dig se mig, se mig som den jag är, hur jag älskar dig.
Vad kräver du att jag ska göra? Du sa att jag skulle säga hur jag känner, visa att jag älskar dig.
Jag sa hur jag känner och vill. Att jag grät betyder inte det nåt? Jag sa kanske inte rätt ut "Jag älskar dig" men jag klarar inte av det när jag vet att det inte är vi. Jag sa saker som betyder att jag älskar dig.
Vad mer ska jag göra för att du ska förstå? Vad mer krävs det av mig för att det ska bli du och jag?

Du kom när jag mådde som värst. Du kom den dagen som ljuset slocknade. Förlåt. Men jag kan inte ändra det. Jag vet att jag inte alltid har varit så snäll mot dig. Förlåt för om jag har sårat dig. Du betyder för mycket för mig för att jag ska klara av att förlora dig. Du betyder mer för mig än nån gjort tidigare. Har aldrig haft dom här känslorna. Jag har försökt få dig förstå. Försökt visa. Men du ser inte. Bryr du dig? Bryr du dig om mina känslor? Jag vet inte hur jag ska få dig förstå.
Om du hade velat att det skulle bli nåt mellan oss, då hade du kommit idag. Du hade inte svikit mig. Du hade kommit. Du säger att du inte vill förlora mig. Att du är rädd att jag ska hitta nån annan. Men är det bara så som du säger? Menade du det hade du inte lämnat mig. Då hade det vart du och jag nu. Men jag vet inte längre om jag vill.. Jag klarar inte av att bli lämnad och sårad igen. Jag vet att du kanske hade en orsak. Men varför hör du inte av dig då? Fattar du inte att jag gillar dig? Förlåt, men jag vet inte om jag orkar.

Jag vet inte vad jag ska göra längre. Vill du att jag ska kämpa. Vill du att jag ska ge upp? Vad vill du? Jag kämpar gärna för dig men det är så svårt. Jag vet inte om det finns nån chans att det kommer bli vi. Jag vet inte hur jag ska hantera allt. Du har sett en sida av mig som jag har gömt inom mig. En sida ingen annan har sett. Du har fått mig att öppna mig, fått mig att säga precis det jag känner. Du har sett mig gråta. Allt jag sa till dig när vi pratade. Jag menade det. Du betyder mer än du tror. Förlåt för endel saker jag sagt. Jag tänker inte alltid på vad jag säger. Jag vill ju bara att du ska se hur mycket du betyder. Vill bara få dig förstå hur mycket jag älskar dig. Men när jag inte lyckas så är det jobbigt. Jag älskar verkligen dig. Men jag klarar inte det här själv... Jag vill vara tillsammans med dig men om du inte vill det så kan jag inget göra... Säg vad du vill. Säg vad jag ska göra. Ska jag kämpa eller ge upp? Du bestämmmer. Jag kämpar gärna men då vill jag veta att du vill ha mig.

Orkar inte mer. Vill flyga härifrån. Lämna allt. Jag vet inte vem jag är längre. Jag känner en ångest som har funnits här ett tag. Vägen tar slut men jag fortsätter och går. Jag orkar inte med det här. Släpp mig fri. Låt mig ta mina vingar och flyga från det här. Jag orkar inte med det här. Vill slippa det här. Du och jag är här. Väck mig inte för jag kanske drömmer. Jag vill inte det. För jag vill vara hos dig resten av livet. Vill inte vara utan dig en enda stund. Vi har gått igenom svårta saker. Vi har bråkat men älskar dig fortfarande. Du får mitt hjärta att slå. Du får mig att orka leva. Jag hör röster i mitt huvud som säger ordna det här. Finns alltid här för dig. Kärleken blir större för varje dag som går.

När jag ser dig smälter mitt hjärta. Jag vet att du kan komma när som helst så letar mina ögon efter dig hela tiden. Men sen när du är borta... Jag vet inte då. Vet inte om mitt hjärta tillhör dig. Jag vet inte vad jag känner för dig. Jag är så osäker. Men kanske kommer allt klarna snart. Kanske kommer jag inse varför jag känner så här. Jag vet inte vad jag vill få ut av det här. Av dig och mig. Men det har jag kanske aldrig vetat heller. Kärleken är hemsk och sårande. Lämnad med brustet hjärta och tårarna rinner ner för kinden. Hemska tankar kommer. Vill inte leva. Orkar inte med nåt längre. Men ändå kan man inte leva utan den. När man inte har kärleken vill man ha den och när man har den vill man inte ha den. Den är omöjlig att förstå sig på men vi kan inte leva utan den. Precis som dig. Jag förstår mig inte på dig alltid. När jag hade dig så visste jag inte. Men när jag inte har kvar dig så vill jag ha dig. Förstår dig ibland och ibland förstår jag inget. Men jag kan ändå inte leva utan dig.

Varför gör du det så svårt för mig? Du säger att du vill vara med mig. Att du älskar mig. Att du vill leva med mig resten av ditt liv med mig. Men du har nån annan och det är svårt för mig att förstå varför du är med henne och samtidigt håller på med mig. Du säger att du älskar henne men att älskar mig också. Att du inte vet hur du ska göra. Du sårade mig. Sa att du ska vara med henne, hon är din tjej trots allt. Sa att du ska lämna mig och aldrig se tillbaka. Du lämnade mig... Jag förstod inte vad jag sa. Visste inte. Det bara kom. Försökte prata med dig men du ville inte. Du ville inte lyssna på mig. Jag ville bara förklara för dig. Men du valde att inte höra. Du lät mig inte prata. Jag försökte. Säg aldrig att jag inte har kämpat för dig. Säg aldrig att jag inte försökte. Sen när jag förklarar att jag ångrar det jag sa säger du bara "jag gör som du sa". Men snälla, varför lyssnar du inte på vad jag säga? Jag vill ju vara med dig! När jag äntligen fick en chans att berätta så säger du att du älskar mig och kan inte leva utan mig. Varför gör du så här mot mig, dig och henne? Du sa att det var för sent. Men sen kommer du och säger att du inte kan leva utan mig! Vad menar du egentligen? Vad är dina känslor? Visa mig vad du egentligen känner. Och om du nu vill vara med mig, så snälla, gör slut med din tjej. För alls skull. Du kommer bara såra henne mer annars om du är med mig när du är tillsammans med henne. För allas skull säga vad du vill göra, vem du vill ha! Snälla, bestäm dig snart...

Vill bara ligga i min säng och tänka på dig. Skriva om dig. Jag vill inte vakna på morgonen för i mina drömmar är du kvar hos mig. Jag mår så dåligt. Det gör så ont. Jag vill att du ska komma tillbaka. Vill förklara för dig. Jag vill förklara varför jag sa så där. Men du vill antagligen aldrig prata med mig igen. Alla säger att detta är nog det bästa. Men är det verkligen? Gav jag upp för tidigt? Jag kämpade inte tillräckligt för dig. Jag ville inte förstöra ditt liv. Ta första steget för jag vågar inte. Snälla, kan du inte försöka prata med mig? Jag vill så gärna säga dig allt. Vill säga allt jag skriver öga mot öga till dig. Kommer jag få chansen? Jag vågar inte ta första steget. Jag är rädd för att du ska såra mig. Jag vet om jag vill få chansen att berätta så är det jag som borde ta steget. Men du är inte med mig. Vet inte om det nån gång kommer bli du och jag. Men jag vill försöka. Även om det aldrig blir du och jag vill jag vara din vän. Det är ett tomt hål inom mig när du inte är här. Varje gången du är ledsen så blir jag också ledsen. Jag vet inte varför eller vad det är... När du ler får du mig le även den mörkaste dagen. När jag ser dig så fylls nåt inom mig. Min själ lider när du är borta från mig. Min själ skriker. Min kropp vill bara känna värmen från dig. Mina ögon vill se dina ögon glittra. Mina läppar vill mötta dina. Varför känner jag så här? Det är nåt nytt. Jag är rädd för mina känslor. Jag vill säga dig allt detta, men vågar inte...

Varför? Varför ska jag alltid säga för mycket? Visst jag sa att jag ville att du skulle vara med henne. Att du skulle gå. Men varför blev det så här egentligen? Jag vill vara nära dig. Ville inte att du skulle gå. Men jag vill att du ska vara lycklig. Om du nu är lycklig med henne så vill jag att du ska vara med henne. Och då vill jag ändå att du ska gå och inte komma tillbaka. Det är så gör ont att se er tillsammans. Jag klarar helt enkelt inte av det. Det är därför jag säger att jag vill att du ska gå. Att du aldrig ska komma tillbaka. Men du borde väl förstå att jag vill ha dig. Jag vill inte att du ska försvinna från mitt liv. Du kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta. Du vet inte hur mycket jag ångrar att jag sa att du skulle lämna mig. Mitt liv är över nu när du är borta.

Tankarna snurrar runt. Vet inte vad jag ska skriva. Vill skriva ner allt men jag vet att jag inte kan. Förlåt. Jag borde ha vetat bättre. Förlåt för att jag gjorde så här. Förlåt om jag har gjort det svårt för dig. När du är nära mig så slutar min hjärna fungera och mitt hjärta tar över. Mitt hjärta säger att det ska vara du och jag. Förlåt!! Men jag älskar dig, vill vara med dig. Du vet det fast jag inte kan visa det. Du är med henne och inte med mig. Vet du hur svårt det är att inse det? Men det är omöjligt att acceptera för mig att det aldrig kommer bli du och jag. Gå till henne. Kom inte tillbaka. Jag vill inte det. Vill att du ska vara med henne. Snälla gå bara! Vänd dig inte om. Titta aldrig tillbaka. Snälla! Jag ber dig.

Do you remember me like I remember you? Do you spend you life with backing you're mind to that time? Cause I watch the streets alone. And every one can see that I really feelt and I'm gooing through this, I thinking about you with somebody else. Somebody wants you, somebody needs you, somebody dreams about you every single night. Somebody hops that you one day will see that somebody need you. How did we go wrong? It was so god and now its gone. You're always here in my thougths.You will always be in my life even if I'm not in you're life. Cause you are in my memory.


Kan vara lite stavfel, men men sånt är livet :)

I wont give up. I wont break down. I wont be strong even if it's goes wrong.
Jag ger inte upp. Jag bryter inte ihop. Jag är starka fast det kommer bli svårt. Men det är över nu.