Cecilia

Vill bara ligga i min säng och tänka på dig. Skriva om dig. Jag vill inte vakna på morgonen för i mina drömmar är du kvar hos mig. Jag mår så dåligt. Det gör så ont. Jag vill att du ska komma tillbaka. Vill förklara för dig. Jag vill förklara varför jag sa så där. Men du vill antagligen aldrig prata med mig igen. Alla säger att detta är nog det bästa. Men är det verkligen? Gav jag upp för tidigt? Jag kämpade inte tillräckligt för dig. Jag ville inte förstöra ditt liv. Ta första steget för jag vågar inte. Snälla, kan du inte försöka prata med mig? Jag vill så gärna säga dig allt. Vill säga allt jag skriver öga mot öga till dig. Kommer jag få chansen? Jag vågar inte ta första steget. Jag är rädd för att du ska såra mig. Jag vet om jag vill få chansen att berätta så är det jag som borde ta steget. Men du är inte med mig. Vet inte om det nån gång kommer bli du och jag. Men jag vill försöka. Även om det aldrig blir du och jag vill jag vara din vän. Det är ett tomt hål inom mig när du inte är här. Varje gången du är ledsen så blir jag också ledsen. Jag vet inte varför eller vad det är... När du ler får du mig le även den mörkaste dagen. När jag ser dig så fylls nåt inom mig. Min själ lider när du är borta från mig. Min själ skriker. Min kropp vill bara känna värmen från dig. Mina ögon vill se dina ögon glittra. Mina läppar vill mötta dina. Varför känner jag så här? Det är nåt nytt. Jag är rädd för mina känslor. Jag vill säga dig allt detta, men vågar inte...