.

Jag ler även dom mörkaste dagarna. Alla tror jag är lycklig och glad. Att jag är full av liv, hopp och kärlek. Men det är nåt dom inte ser. Dom ser inte mig. Dom ser inte hur min själv plågas. Dom vet inte alla mina hemligheter. Om dom bara visste. Jag förlorar många pga att jag är komplicerad, och det är jag pga allt som hänt. Istället för att behandla mig annorlunda var bara ärlig mot mig. Vill inte säga sakerna som hänt för jag vill inte bli behandlad annorlunda pga det. Jag har provat allt möjligt för att må bättre för att kunna överleva lättare. Men hittar inget. Jag är en sökare här i livet. Söker efter svar, lösningar och ett sätt att leva. Jag vågar inte släppa in nån på livet. Och varför då? Jo, dom man tror är ens bästa kompisar, dom man kan lita mest på det är dom som sviker. Och jag menar alla, även inom familjen. Dom lämnar en. Jag fattar inte, det händer mer under 3 år än på 12 år.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback