Cecilia

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva...

Borde jag skriva det jag tänker?

Jag orkar inte skriva om allt, men just nu och ett tag tillbaka har jag förändrats, på ett bra sätt.
Alla säger att jag är mycket gladare att det märks att jag är lyckligare. Visst, jag är lycklig nu men...  Jag är fortfarande deprimerad, men nu döljer jag det mer än jag någonsin gjort. 
Vill inte att du ska vara orolig, jag vet hur mycket du oroade dig för mig förut. Vet inte om du gör det lika mycket längre men jag vill inte oroa dig.
Jag visar inte längre vad jag känner...
Vad skulle hända om jag gjorde det? Om jag visa och sa vad jag kände?
Jag vet bara att det skulle bli jobbigare men hur mkt vet jag inte... Men skulle du klara av det? Skulle du stanna kvar hos mig? Jag vet inte det, du skulle antagligen säga nu att du skulle det men jag är tveksam... Och det beror inte på att jag tvekar på om du älskar mig för det vet jag att du gör men jag tror inte du vet hur jobbigt och svårt det skulle vara. Jag vet att du alltid vill finnas här för mig, och hjälpa mig, men jag menar inte taskigt när jag säger att jag vet inte om du skulle klara av det. Vet inte om någon skulle göra det. Det sista jag vill är att såra dig. Jag vill att du ska vara lycklig. Och därför döljer jag min deppration. Jag visar inte när jag mår dåligt för din skull, du vet inte om att jag gör så här och jag vill nu inte att någon ska säga att om han älskar mig så stannar han kvar även om jag visar allt och sån skit. För ingen förstår. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och ingen kan ta hans plats för han är den enda för mig. Och jag vill bara skydda honom, vill bara att han ska vara lycklig.