Cecilia

Jag vill inte att det ska vara så här. Jag vill få ett slut på den här plågan, den här smärtan.

Varför blev det så här?
Varför känner jag denna smärta?
Varför? Varför?
Det finns så otroligt mycket jag inte förstår.

Jag vill klara det här, jag vill så gärna men jag vet inte hur, jag vet inte vars jag ska få modet och kraften till att göra det. Jag kan inte prata om det. Inte med någon. Jag vet att det finns personer som skulle lyssna men det är för svårt för mig.
Förlåt mig. Förlåt för att jag känner så här.



Känner mig så ensam, vet att jag inte är det men... Det finns ingen som vet vad jag går igenom. Jag har massor av kompisar och en underbar pojkvän men trots det så känner jag mig ensam...


Om du bara visste att jag känner så här skulle du förstå mig bättre, då skulle det vara lättare för oss. Jag vet att jag är envis och kan bli lätt irriterad men just nu så är det för att jag är så sårad och ledsen inne i mig. Du betyder allt för mig och jag vill att du ska veta men vad kan du göra? Du kan inte få smärtan att försvinna. Det blev så här långt innan jag träffade dig. Jag önskade jag kunde berätta allt för dig. Men det är för svårt. Vill inte att du ska veta hur trasig jag är.
Förlåt mig.