Det som hände en gång kommer jag alltid minnas
Jag är rädd för att allt börjar komma tillbaka... Alla tankar och känslor.. Jag vill inte! Jag vill ha mitt nya liv!
Få mig glad, prata med mig, ta kontakt visa att du finns där. Jag vet inte hur länge det kommer ta innan jag är där igen och jag försöker verkligen kämpa emot men det är svårt.
Hela livet har jag vetat, jag har haft känslorna inom mig och jag vet inte om dem är hundra procent borta. Men jag är inte där riktigt än där jag var tidigare och jag ber för att jag inte hamnar där igen. När jag berätta för andra så blir dem bara tysta, tar avstånd och det vill jag inte. Stötta mig istället jag har förändrats.
Vem orkar lyssna på allt som man behöver prata om? Allt som har hänt under hela ens liv. Jag har pratat om mycket av det som hänt och många gånger men det var när allt var nytt det är inget som jag pratar om så mycket längre. Jag vet inte vem som orkar med det. I början av sommaren när jag jobbade pratade jag med en präst och det var skönt även om hon visste endel att för berätta det igen för allt är inte läkt än jag behöver fortfarande prata om det för att bearbeta det.
Jag tror att det som hände en när man var liten har format en vem är idag. Det som händer i livet påverkar vem man är. Och så är det nog med mig. Har inte tänkt på det förrän i nian kanske. Men det som hände när jag var yngre har satt sina spår. Jag vet att det finns otroligt många som har haft det svårare än mig men bara för det betyder det väl inte att det var lätt för mig. Men skulle jag ta bort nåt som hänt från mitt liv? Jag vet inte. Allt är jag inte så glad över men det har ju ändå påverkat vem jag är idag.
En dag kanske jag orkar skriva om olika delar som hänt, skulle aldrig orka skriva om allt, det blir för mycket.
I våras skulle vi skriva en uppsats om en kris vi varit med om och först visste jag inte vad jag skulle skriva om, jag tänkte att mina kriser ville jag inte skriva om eftersom det är väldigt personligt. Men samtidigt är det som är personligt som oftast blir det bästa. Jag satte mig ner och skrev om en sak som jag varit med om. Och när jag hade lämnat in uppsatsen var jag osäker på det jag skrivit fast jag kände att jag inte hade kunnat göra det bättre eftersom jag skrivit precis som det var utan att ändra ett enda ord. Men jag visste ju inte vad alla andra i klassen hade skrivit om och det gjorde mig kanske också nervös. Men sen när jag fick tillbaka uppsatsen så fick jag MVG och min lärare sa att det kändes att det var personligt och att jag verkligen hade skrivit ner allt, mina känslor, tankar, det som sas och allt som hände. Hon sa att jag skulle spara uppsatsen för den var verkligen bra skrivet. Jag blev jätte glad. Mitt andra MVG på tre år. Jag kände att om jag hade tagit något som påverkat mig mycket mindre hade det aldrig blivit något bra. Det är nog den enda gången jag var lycklig över att få det sagt.
"Tack, du är en av de som fanns där för mig, du är inräknad oroa dig inte. Du lyssnade. Jag minns den där dagen då vi satt och fikade på Åhléns och jag berättade allting för dig. Du fick mig att orka med livet i skolan, du hjälpte mer än du tror och jag är evigt tacksam för det. Du fanns där, känn inte att du skulle behövts där mer för du fanns där så gått det gick och allt. Var inte ledsen och jag ber om ursäkt att du var tvungen att gråta och minnas andra hemska saker, men jag vet att du finns här och det är skönt att du berättar det. Känn dig inte träffad när jag skrev att vissas ord inte betydde för dina ord betydde, verkligen. <3 ^-^ " - svar från det du kommenterade. vill att du ska läsa det.
och du vet att jag också finns här för dig. Jag lyssnar om du har något att berätta, dina tidigare upplevelser och allting för jag om någon vet hur jobbigt det är att uppleva gamla, otäcka minnen igen. och känn inte att du inte får må dåligt för att det finns andra som har det värre. du måste också få ut dina känslor och då spelar det ingen roll hur dåligt andra mår.
Du är en superduperbra vän och jag har själv ångest inför skolan, men vi får kämpa tillsammans och allting för det kan vi. : ) inga tankar får bryta ner oss eller någonting.
vi ses imorgon. <3
"Tack, du är en av de som fanns där för mig, du är inräknad oroa dig inte. Du lyssnade. Jag minns den där dagen då vi satt och fikade på Åhléns och jag berättade allting för dig. Du fick mig att orka med livet i skolan, du hjälpte mer än du tror och jag är evigt tacksam för det. Du fanns där, känn inte att du skulle behövts där mer för du fanns där så gått det gick och allt. Var inte ledsen och jag ber om ursäkt att du var tvungen att gråta och minnas andra hemska saker, men jag vet att du finns här och det är skönt att du berättar det. Känn dig inte träffad när jag skrev att vissas ord inte betydde för dina ord betydde, verkligen. <3 ^-^ " - svar från det du kommenterade. vill att du ska läsa det.
och du vet att jag också finns här för dig. Jag lyssnar om du har något att berätta, dina tidigare upplevelser och allting för jag om någon vet hur jobbigt det är att uppleva gamla, otäcka minnen igen. och känn inte att du inte får må dåligt för att det finns andra som har det värre. du måste också få ut dina känslor och då spelar det ingen roll hur dåligt andra mår.
Du är en superduperbra vän och jag har själv ångest inför skolan, men vi får kämpa tillsammans och allting för det kan vi. : ) inga tankar får bryta ner oss eller någonting.
vi ses imorgon. <3
Hej. Jag vet att i inte har så bra kontakt längre direkt, men jag vill att du ska veta att jag tänker på dig. Jag vill kunna vara där för dig, jag vill lyssna, eller bara vara med dig om du nu inte vill prata.., om jag får. Jag hoppas, att det inte är så, att du tar avstånd från mig, för att du inte vill bli påmind om högstadietiden? Jag vet ju att det var en jobbig period för dig, det var så mkt som hände då. Men jag vill ju som ändå tor att jag är en av de bra sakerna från den tiden ;p Hursomhelst, jag saknar dig, och jag vill kunna vara där. Tro mig.
Och, grattis till ditt MVG gumman ;)<3
okej, jag kanske överdrev nåt (typ att du tar avstånd från mig?:s), kanske lite felformulerat typ. Men jag menade ändå det jag skrev. Du vet, du har ju som alltid varit bättre än mig på såna där "texter" :p
Det handlar inte om vart du var, utan var du är just nu och den cecilia vi lärt känna kan man inte annat än gilla :)Du vet att jag finns här för dig och lyssnar ifall du behöver prata. Vi borde hitta på något också, erkänn! Jag känner suget att äga på guitarhero igen (;
