Cecilia

Jag försöker vara stark. Jag försöker att inte visa mina känslor. På utansidan är jag som vem som helst. Jag försöker visa att jag mår bra, att jag är glad och lycklig. Men när jag är ensam gråter jag och vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill vara stark men det är så svårt. Hur mycket tårar kan en person ha? Börjar jag falla tillbaka eller vad? Jag vet inte. Jag är rädd... Jag vet inte vad jag vill längre. Jag vet inte vilka som är mina riktiga känslor längre... Jag vet att det finns dom som lyssnar på mig men vad ska jag säga? Det är för svårt att säga nåt. Jag vet ju knappt själv vad det är. Jag känner mig ensam fast jag vet att jag inte är det. Tårarna rinner ner för mina kinder och jag sitter här och skriver. Jag vet inte om någon kommer läsa detta eller om någon gör det vad den personen kommer tänka. Men jag bryr mig inte. Jag kämpar varje dag och natt. Det enda jag verkligen bryr mig om är att försöka att kämpa så jag inte faller tillbaka...