Någonstans i livet förändras allt. Inget blir som det var innan.
Livet fortsätter. Hade varit skönt om jag kunde stoppa allt för ett tag. Stanna upp och kunde känna efter, kunna tänka efter. Som det går nu så kan jag inte det. Livet fortsätter men jag, var är jag? Jag tar mig framåt men inte alls med den fart som jag hade velat. Vuxen världen skrämmer mig lite, den är bara bakom hörnet, inte alls långt ifrån. Jag trodde jag visste vad jag ville dem närmaste åren. Ta studenten och sen jobba ett år för att senare plugga vidare mest troligen i Göteborg. Men då fanns han ju här bredvid mig och vart jag än skulle skulle han vara med mig. Men det förändrades och med allt så är jag inte så säker på vad jag vill längre. Ska jag stanna här i Luleå och jobba eller ska jag dra? Det är inget som håller mig kvar längre så jag funderar på att flytta söder ut bara för att starta mitt liv. Men jag vet inte vars jag vill eller vad jag ska göra där.
Du sa, "Tänk om vi är tillsammans då? Jag vill inte bo så långt ifrån dig." Men tyvärr, jag stannar inte kvar. Det är mitt liv och jag har lärt mig att det jag trodde var äkta, det jag trodde skulle vara för evigt det är inte sant. Allt har ett slut och jag har ingen lust att stanna här bara för att jag har någon här. Jag vill då starta mig ett eget liv. Men tänk om jag flyttar och livet ändras drastigt. Skulle jag då vara nöjd? Skulle det duga för mig? Jag är inte säker.
Jag tänker då aldrig fästa mig vid någon lika mycket som jag gjorde tidigare. Det är ett misstag. I en början är allt bra, älskar varandra och ingen annan. Man tror att det kommer hålla, man tror man vet för att det finns ingen annan man vill vara med. Men tiden går och båda förändras och världen förändras. Det är inte för evigt. Det finns inget förevigt. Kärlek kommer och går så är det bara. Ingen idé att lägga upp hela ens liv för någon annans skull.
Ju mer jag tänker på allt så ju mer vill jag härifrån. Jag hade helst velat dra redan idag. Bara packa och dra dit man inte känner någon. Där man kan starta om. Här kommer det alltid finnas minnen, här kommer jag alltid komma ihåg vem vi var. Du förändrade mig när vi vart tillsammans och nu gör du det igen. Du påverkar mig fortfarande. Jag är din vän men jag vill inte behöva påminnas om hela tiden om hur underbart allt var. Är det fel av mig att tänka så?
Jag vill kunna stoppa tiden så jag kan få tänka efter ordentligt vad jag vill med mitt liv. Vad jag vill här och nu. Vill ha tid så jag kan få glömma allt som hänt. Men helst av allt vill jag ha tid så jag kan få ta redan på vad jag känner och vad jag ska göra nu.
Du sa, "Tänk om vi är tillsammans då? Jag vill inte bo så långt ifrån dig." Men tyvärr, jag stannar inte kvar. Det är mitt liv och jag har lärt mig att det jag trodde var äkta, det jag trodde skulle vara för evigt det är inte sant. Allt har ett slut och jag har ingen lust att stanna här bara för att jag har någon här. Jag vill då starta mig ett eget liv. Men tänk om jag flyttar och livet ändras drastigt. Skulle jag då vara nöjd? Skulle det duga för mig? Jag är inte säker.
Jag tänker då aldrig fästa mig vid någon lika mycket som jag gjorde tidigare. Det är ett misstag. I en början är allt bra, älskar varandra och ingen annan. Man tror att det kommer hålla, man tror man vet för att det finns ingen annan man vill vara med. Men tiden går och båda förändras och världen förändras. Det är inte för evigt. Det finns inget förevigt. Kärlek kommer och går så är det bara. Ingen idé att lägga upp hela ens liv för någon annans skull.
Ju mer jag tänker på allt så ju mer vill jag härifrån. Jag hade helst velat dra redan idag. Bara packa och dra dit man inte känner någon. Där man kan starta om. Här kommer det alltid finnas minnen, här kommer jag alltid komma ihåg vem vi var. Du förändrade mig när vi vart tillsammans och nu gör du det igen. Du påverkar mig fortfarande. Jag är din vän men jag vill inte behöva påminnas om hela tiden om hur underbart allt var. Är det fel av mig att tänka så?
Jag vill kunna stoppa tiden så jag kan få tänka efter ordentligt vad jag vill med mitt liv. Vad jag vill här och nu. Vill ha tid så jag kan få glömma allt som hänt. Men helst av allt vill jag ha tid så jag kan få ta redan på vad jag känner och vad jag ska göra nu.
Kommentarer
Trackback
