I promise you, I'm always there.

Jag hade mina drömmar uppmålade, jag visste hur jag ville att framtiden skulle se ut. Men nu håller allt på att rasa. Inget av det där som jag ville verkar bli verklighet. Om mina önskningar och drömmar kunde förverkligas. Nu om någon gång behöver jag det.

Jag ska försöka acceptera min framtid men det är svårt. Att veta att det som jag trott på de senaste två åren bara är borta.

Den här sommaren skulle bli helt underbar. Den skulle vara full med glädje och skratt. Jag vet inte hur framtiden ser ut, varken imorgon, nästa vecka eller om ett år. Jag vet inget. Jag som brukar ha koll. Jag som vill veta hur det kommer bli, helt plötsligt vet jag inget längre. Det är inte jag som har kontrollen längre. Det är svårt för mig att acceptera det men det är inget jag kan göra åt nu.

Du skulle veta hur jag känner. Hur jag pratar om dig, hur jag berättar om allt. Det är så mycket som jag vill att du ska veta. Jag vill att du inte ska ge upp, att du ska orka fortsätta. Orka ge allt en ny chans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback