Cecilia

Tänk att kärleken är så komplicerad och svår. Svår på många olika sätt. Den är svår att förstå sig på. Svår att leva med men samtidigt omöjlig att leva utan.

Hur kommer det sig att det visar sig att någon är intresserad av en, och sen kommer en till och så. Men den man vill ha, den som är den enda som man bryr sig om, den enda som man är intresserad av, den vill inte ha en. Varför är det så att man inte kan komma över någon så fort fast man vill det. Varför kan man inte sluta älska den man inte kan få och bli intresserad av någon av de som är intresserade?

Jag önskar jag förstod kärleken bättre.

Som jag sa för någon dag sen, om jag bara kunde se in i framtiden. Om jag kunde se och veta hur det kommer bli i framtiden. Då skulle jag veta vilket val jag skulle göra. Jag har nu gjort mitt val men jag är rädd att jag har valt fel, men det vet jag inte nu jag kanske vet det om några månader, år eller kanske så får jag aldrig veta det.

Men jag kan inte gå omkring och vänta i flera månader eller kanske till och med år. Jag kan inte gå omkring och vänta och vara ledsen, och känna smärtan. Om jag bara visste säkert till 200% att det skulle bli, då hade jag kunnat vänta men ändå inte hur länge som helst. Men eftersom att jag inte vet och det är inte säkert på om det ändå skulle bli något så känner jag, varför ska jag gå omkring och må dåligt medans jag väntar på att mitt livskärlek ska få tid på sig, få läka och bli lycklig igen. Varför ska jag gå omkring och må dåligt i väntan på dig om det kanske aldrig ändå kommer bli vi igen. Jag orkar inte det. Smärtan skulle bli för stor, smärtan skulle bli för tung för mig att bära. Jag skulle bara börja må sämre och sämre och tillslut vet jag inte vars jag skulle vara.

Jag önskar det hade blivit bra men jag orkar inte hoppas. Mitt hjärta klarar inte av det längre. Så det är bäst att leva vidare även om det är oerhört svårt nu så vet jag att jag måste det. Vi får se vars vi hamnar i framtiden.

Jag ville vara din för alltid. Jag ville vara med dig för evigt. Jag ville ha en framtid med dig och ingen annan. Jag trodde det skulle vara vi iaf mycket mycket längre. Trodde att det skulle vara du och jag i framtiden. Jag ville dela glädje, smärta och lycka med dig. Ville göra dig lycklig.

För två månader sen kunde jag ALDRIG tro att det inte skulle vara vi i sommar. Trodde aldrig att det skulle sluta så här. Trodde aldrig att det skulle sluta så tvärt. Jag var inte beredd. Jag behövde dig kvar, jag hade behövt dig fortfarande. Jag var inte redo att förlora dig. Men nu är det som det är och jag accepterar det.

Mina drömmar slog inte in.