Cecilia

Om två veckor och jag och Josefin i Stockholm och har det underbart :) Längtar så!

Ärligt talat är jag väldigt less på allt som har med kärlek att göra. Den finns överallt och det känns som att dem flesta träffar någon. Jag vill inte träffa någon, jag vill inte bli kär, jag vill vara singel. I många bloggar får jag läsa om hur kära alla är, hur mycket dem saknar sin älskling.

När jag hade ett seriöst förhållande var i princip alla singel. Nu är jag singel och vill leva livet det är då kompisarna skaffar seriösa förhållanden. Jag tycker det är jätte gulligt och roligt att se dem kära och lyckliga men jag vill absolut inte ha något seriöst.

Jag vet hur komplicerat allt blir efter ett tag, ibörjan är man nykära men det håller inte i sig hur länge som helst. Efter ett tag börjar man bråka. Alla förhållanden har sina problem. Och jag är så glad att inte behöva uppleva allt det just nu. Mina singel kompisar saknar någon att mysa med, men inte jag. Jag saknar det inte alls. Jag är lycklig och saknar inte att ha en kille som bekräftar en. Jag har mina kompisar som är bäst som ger mig glädje.

Samtidigt tror jag att alla vill vara älskad. Men det kan man bli på olika sätt. Jag vill ha en kille senare i livet, när jag har tid och jag känner att jag orkar satsa på något. För varför gå in i något om man ändå inte har tid eller ork? Då kommer det bara sluta dåligt. Och dåliga förhållanden, dåliga slut det är jag less på.

I am not who they say, could you love me for who I am?