Cecilia

Denna vecka är nog den vecka som jag har varit som mest öppen på väldigt länge. Jag har både pratat om pappa och allt som händer hemma, men även så har jag delat med mig om saker som hänt för några år sedan.

När jag ber vad är det då som jag ber om? Oftast är det att få kraft eller att be för pappa att han ska börja må bättre. Han kommer inte bli frisk men jag hoppas att han ska tillfriskna så mycket som möjligt. Jag ber om det några gånger i veckan.
Han var och tog nå mer prover och röntgen i måndags eftersom att dem har sett små förändringar på levern. Jag hoppas det inte är något farligt utan som han kan leva med. För mamma har verkligen skrämt upp mig då hon själv är så orolig. Men orden som ekar i mitt huvud är cancer. Jag tror inte det är det men det är väl det värsta som det skulle kunna visa på.

Jag fick även höra att jag inte kan ge upp mitt liv bara för att mamma behöver mig. Jag vet att det är sant men samtidigt så är det svårt. Vem vill flytta ifrån sin mamma om man får höra att hon behöver en, och frågar sig själv hur hon ska klara sig själv när jag inte längre bor kvar. Det är inte lätt, jag vill leva mitt liv men samtidigt vill jag finnas kvar för henne.

Familjen är det viktigaste vi har och vänner lika så. Om världen rasar så är det dem som är där för att hjälpa en att stå upp igen.