Cecilia

Har börjat fundera på vissa saker nu när studenten närmar sig. Vad ska jag göra efter? Det jag trodde jag ville, är det verkligen det jag vill? Har även börjat klura på det där med kärleken. Dem flesta verkar tro att alla vill vara med någon, att alla vill vara kära. Är jag något undantag när det gäller det?

Jag vill bara vara singel och leva mitt liv, skapa mitt eget liv. Jag får höra att jag vill nog ha någon bara att jag inte vill erkänna det, att jag inte vill själv förstå det. Är det så? Varför kan det inte vara så att jag faktiskt gillar att vara själv? Ju mer tiden går ju mindre vill jag ha någon, jag ser alla nackdelar med förhållanden och jag anser att senare i livet så vill jag ha någon men inte just nu. Är det något fel med att vilja vara själv?

Jag känner inte att jag har tid eller ork för något förhållande, då är det väl bättre att inte ha något? Jag vill inte hitta någon ifall jag flyttar för jag vill inte binda mig vid någon i så ung ålder. Jag vill kunna koncentrera mig på mig själv och vem jag är, för jag känner mig själv och jag mår bättre av att vara singel än ha någon annan som jag hela tiden måste tänka på. Just nu så behöver jag hitta mig själv och inte ha någon som försöker ändra på mig.

Är det mig det är fel på som inte kan falla för någon? Visst det kan vara trevligt att mysa och kramas. Men jag vill inte ha mer än så, vill inte ha några känslor inblandade. Men det är inte det att jag vill leka av mig heller, jag vill bara vara själv.