har förlåta tappat sitt värde?
Du tolkar det du läser precis som du själv vill, du vet inte hur jag menade, det märker jag.
Jag tolkar det som det står. Jag tror på era handlingar för mig är känns det ganska uppenbart. Om jag inte förstår förklara, om jag tolkar era handlingar fel visa mig. Just nu ger ni mig inte mycket och jag tror på det jag ser.
Men förstår du inte att det tar tid att smälta? Jag sa det till dig, du är förlåten men jag smälter det fortfarande och det är samma med de andra. Hur tydlig måste jag behöva vara? Allting blir inte som det var förr, det blir det aldrig. Om det händer någonting får man arbeta med det därifrån och bygga på det som hänt, inte tro att allting kan bli som förut bara för att man blir förlåten. Ingenting i livet kan någonsin bli som det en gång varit, man bygger på det som är och gör det till det det blir. Man får göra det bästa av situationen.
Och om du tog illa upp av det jag skrev hade du kunnat ta det med MIG inte skriva det på din blogg så att vem som helst ser. Det jag skrev fanns det inget dåligt med, inte en enda grej, inte som jag tolkade MIN text i alla fall. Men du tolkar det uppenbarligen inte som mig och väljer att ta illa upp helt i onödan. Det är så onödigt.
Och som sagt så finns inte vi här för dig just nu för att vi själva behöver tid för att smälta allting, du är inte den enda som behöver tid. Vi är minst lika drabbade som du är och det vet du.
och bara för att jag tycker det är enklast att förlåta, att gå vidare och släppa allting jobbigt och jobba vidare betyder det inte att jag inte menar det. för mig är det enklast att förlåta istället för att vara ovänner. du har inte förstått poängen.
men om mitt sätt att förlåta inte passar så nä okej, då skiter vi väl i det då.
nu är jag less och tänker inte diskutera detta mer. känns som onödigt att jag har skrivit allt detta, men av någon anledning vill jag att du ska få förstå. men det är svårt.
ha det bra så länge, jag orkar inte med detta just nu.
jag pratade inte om dig, eller skrev, jag skrev om förlåtelse i allmänhet. Vad JAG tycker och tänker, det handlade inte om dig. Om det hade varit riktat mot dig hade jag inte skrivit det så öppet för sådan är inte jag. Kanske kändes det så för dig, men det var ju som jag skrev; du tolkade texten på ditt sätt. Jag menade på ett annat.
Och jag vet att du mår dåligt, och det är därför jag tyckte det var så onödigt att du gjorde detta inlägg, för det har fått mig riktigt arg.. och jag har bra självdiciplin, men då det kokar över blir jag inte rolig. Det är som att ifrågasätta varför jag förlät dig och det är ju jätteonödigt. Jag förlät för att jag inte vill vara ovänner, för det är enklare, roligare och bättre att vara vänner än ovänner. Och det är precis det som står i den texten jag skrev också, allt där handlade om mig, hur jag tänker osv då det kommer till förlåtelse. Inget handlade om dig.
Men det är väl klart att jag tror att det handlade om det som hänt när jag inte hör av er men läser sånt. Jag blev riktigt arg och less och därför skrev jag detta inlägg. Om du inte menade det som jag tog det så behöver du inte ta till dig vad jag skrivit. Men jag orkar inte hålla på så här längre.
Jo, men då hade du ändå kunnat ta det med mig. Och dessutom var det efter jag förlåtit dig.
Men antagligen tar jag åt mig då det var riktat mot mig, antagligen ville jag få allting utrett, det du missförstått.
Nu har jag iaf förklarat allting, även om jag tycker att det inte skulle behövts.
Inte jag heller. Det tar onödig energi. Jag släpper det här nu och står fast vid det jag sa redan innan missförståndet.
Så avslutar denna diskussion nu. Ha det bra tills vi hörs vid igen :)
