Cecilia

Som många andra tycker jag att jag har världens bästa föräldrar. Dem är inte bara mina föräldrar dem är även mina vänner.
Jag ser många fördelar med att ha unga föräldrar, jag vet att jag alltid kan prata med min mamma och vad det än gäller ställer dem upp oavsett om jag gjort något som gjort dem besvikna eller något annat dem finns alltid där för mig.
Jag anser att jag har en bra relation till dem både. Mamma och jag brukade (innan jag flyttade 100 mil bort) gå på stan och äta lunch tillsammans. Det var något som jag uppskattade väldigt mycket, det var jag och hon då, våran stund. Jag och pappa kunde ha diskussioner om allt möjligt när vi åkte bil bara han och jag eller när vi gick på en promenad.
Min mamma har alltid litat på mig och har inte pressat mig eller haft stränga regler och det har gjort att jag kunnat säga precis allt till henne. Har nästan aldrig ljugit för henne och jag har inte många gånger skämts över någon av dem.
Jag älskar mina föräldrar väldigt mycket. Jag saknar dem extremt mycket. Saknar alla stunder då vi skrattar och skämtar, hur vi kan bete oss som små barn men även hur vi kan sitta och prata som vuxna. Kan inte med ord beskriva hur mycket dem betyder för mig <3

Kommer inte riktigt ihåg min första kärlek. Sen är det svårt att veta när det är kärlek och inte barn gull. Men kan skriva om min första seriösa kärlek och första seriösa förhållande.

På internet började jag skriva med en pojk vid namn David. Vi smsade i flera flera månader (kan det ha varit 6 månader?) varje dag hela dagen innan vi väl träffades. Men när vi väl hade träffats så dröjde det inte länge innan vi vart tillsammans. Men när man är ung så är inget lätt. Redan innan vi blev tillsammans så bråkade vi och det fortsatte vi göra efter vi blivit tillsammans. Han var den första som verkligen såg mig och inte bara mitt yttre. Han var den som fick mig att inse att det finns kärlek. Han ställde alltid upp för mig.

Vi hade roligt tillsammans men precis som alla andra bråkade vi också. Vi gjorde misstag som nog ingen av oss kommer glömma. Vi var unga och dumma som förlovade oss, trodde kärleken skulle vara betydligt mycket längre än vad den gjorde. Men så började känslorna svala och det tog slut.

kommer aldrig glömma dagen efter i skolan, på morgonen så kom en efter en springandes och skrek "Cecilia, har ni gjort slut!? Varför då?" Alla sa att vi var ett perfekt par, att dem trodde vi alltid skulle vara med varandra. Men det var vad vi visade utåt men ingen visste egentligen hur vi hade det. Jag grät som aldrig förr, vem var jag utan honom? Jag var förvirrad och osäker. Gjorde jag ett misstag? Vi fortsatte att umgås och blev tillsammans ett kort tag, men sen tog det slut igen. Skadan var för stor för att laga. Men den gången grät jag lite medans vi gjorde slut, sen torkade jag tårarna och grät aldrig mer över det. Jag visste att jag inte älskade honom längre och att det var ingen ide att fortsätta tillsammans.

2,5 år tillsammans och idag pratar vi inte ens med varandra. Vi slutade aldrig bråka och såra varandra så det bästa var att klippa bort varandra totalt från våra liv.

Än hur mycket jag ogillar honom idag så är jag glad för hans skull att han är lycklig. Jag vill honom inget ont utan önskar lite att det hela hade slutat på ett bättre sätt. Men jag ångrar inte att jag gjorde misstagen som gjorde att det tog slut.

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Har gjort denna lista förut för över ett år sen, men gör den igen :)

Satt och kollade runt på facebook och hamnade på en persons sida. Började skratta lite då jag kom på att jag pratade med honom i telefon sist jag var i Boden. Insåg just att varje gång jag varit full senaste 8-10 månaderna har jag pratat med honom. Vi pratar aldrig annars längre men alltid när jag druckit, ibland ringer han och ibland jag. En person jag träffade ett tag men efter många om och men så bestämde vi för att bara vara vänner. Men det jag inte förstår är varför jag alltid pratar med honom i onyktert tillstånd...

När jag är på väg hem från jobbet åker bussen alltid förbi en butik med bröllopsklänningar. Man brukar säga att bröllop är alla tjejers dröm, den underbart perfekta fina klänningen. Men började tänka lite, vet inte om jag egentligen skulle vilja gifta mig. Visst hade jag velat ha den där perfekta dagen, men sen då? Allt blir inte bättre genom att gifta sig, det blir nästan mer komplicerat.
Tycker jag är absolut för ung för sånt, men butiken jag brukar se, samtalen med vännerna om framtid har fått mig att börja tänka längre fram. Vars vill jag vara om 10 år? Vad vill jag med mitt liv?

Vissa vänner har verkligen tänkt på detta, vad dem vill i livet. Men själv så vet jag inte. Jag vet inte ens vad jag vill om en vecka så hur ska jag kunna veta vad jag vill om flera år...

Gjorde nya naglar i veckan, tidigare har jag bara haft vit franskt, men nu testade jag färg och glitter :) vart en lite mörkare grön, aldrig sett den färgen tidigare. Självklart går det ju inte att få samma färg på bilden...

Idag ska jag äntligen fixa min naglar, hade behövt det för mer än en vecka sedan men var tvungen att vänta på lönen...

En sak, uppe i Luleå tycker jag att människor ska sluta gnälla om det är långt till jobbet eller att dem inte vill ha jobb där dem får sitta och pendla. Ja, det är inte roligt att det tar lång tid att åka till jobbet men det är ett jobb! När jag skulle hem från jobbet igår fick jag först stå och vänta en halv timme på tåget, sen en till halv timme på centralen för att byta tåg och sen byta till buss. Slutade 21 men var hemma 22.45.
Det är inte roligt att det tar lång tid till ett jobb, men framför allt ungdomar är bekväma av sig, till en början är det kanske det man får göra för att komma in på arbetsmarknaden.

Cypern resan är bokad och första delen är betalad! Ska blir hur roligt som helst!! En vecka i cypern med Emma, kan knappt tro det!

Tänker er att någon vecka innan ni fyller/fyllde 20 år ställa sig på vågen och den visar 180kg. Hur hittar man motivationen och orken att ta sig därifrån? Hittade en blogg som jag personligen tycker är väldigt inspirerande, en kille som insåg vad han gjorde mot sig själv och fann motivationen till att gå ner. På 1 år lyckades han gå ner 55kg. Tycker hans blogg är värd att läsa, ni hittar hans blogg Här 

Sov hos moster i natt, vaknade ganska sent, sen blev det tvätt av mattor både i maskin och för hand. Båda stod på knäna vid badkaret och skrubbade, moster uttryckte sig "Är glad att jag inte levde förr i tiden då man tvättade för hand". Sedan blev det promenad och mat. Just det, vi gjorde våfflor till lunch :D vart en sväng till ikea och sen såg gladiatorerna och åt bj innan hon skjutsade hem mig. haft en trevlig och mysig dag, skrattar alltid så oerhört mycket när jag är med min fina moster :)


En mycket gammal bild :)