Dag 2 - Min första kärlek

Kommer inte riktigt ihåg min första kärlek. Sen är det svårt att veta när det är kärlek och inte barn gull. Men kan skriva om min första seriösa kärlek och första seriösa förhållande.

På internet började jag skriva med en pojk vid namn David. Vi smsade i flera flera månader (kan det ha varit 6 månader?) varje dag hela dagen innan vi väl träffades. Men när vi väl hade träffats så dröjde det inte länge innan vi vart tillsammans. Men när man är ung så är inget lätt. Redan innan vi blev tillsammans så bråkade vi och det fortsatte vi göra efter vi blivit tillsammans. Han var den första som verkligen såg mig och inte bara mitt yttre. Han var den som fick mig att inse att det finns kärlek. Han ställde alltid upp för mig.

Vi hade roligt tillsammans men precis som alla andra bråkade vi också. Vi gjorde misstag som nog ingen av oss kommer glömma. Vi var unga och dumma som förlovade oss, trodde kärleken skulle vara betydligt mycket längre än vad den gjorde. Men så började känslorna svala och det tog slut.

kommer aldrig glömma dagen efter i skolan, på morgonen så kom en efter en springandes och skrek "Cecilia, har ni gjort slut!? Varför då?" Alla sa att vi var ett perfekt par, att dem trodde vi alltid skulle vara med varandra. Men det var vad vi visade utåt men ingen visste egentligen hur vi hade det. Jag grät som aldrig förr, vem var jag utan honom? Jag var förvirrad och osäker. Gjorde jag ett misstag? Vi fortsatte att umgås och blev tillsammans ett kort tag, men sen tog det slut igen. Skadan var för stor för att laga. Men den gången grät jag lite medans vi gjorde slut, sen torkade jag tårarna och grät aldrig mer över det. Jag visste att jag inte älskade honom längre och att det var ingen ide att fortsätta tillsammans.

2,5 år tillsammans och idag pratar vi inte ens med varandra. Vi slutade aldrig bråka och såra varandra så det bästa var att klippa bort varandra totalt från våra liv.

Än hur mycket jag ogillar honom idag så är jag glad för hans skull att han är lycklig. Jag vill honom inget ont utan önskar lite att det hela hade slutat på ett bättre sätt. Men jag ångrar inte att jag gjorde misstagen som gjorde att det tog slut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback