Cecilia

Sitter och läser mycket gammla blogginlägg, från när jag var 15 år och jag var som längst ner jag kunde komma. Tårarna kommer då jag läser allt detta. Tänk att jag kunde komma så här långt på bara några år. Jag är inte samma person som jag var men vad säger att jag aldrig kommer bli så där igen? Det är min största rädsla.

Det jag insett när jag sitter och läser allt är hur jag öppnade mig, jag skrev så mycket och privat. Aldrig skriver jag så personliga inlägg längre. Dock menar jag inte så sorgsna inlägg. Men då beskrev jag "min kärlek" och idag kan jag inte ens erkänna för mig själv när jag känner något för någon..

Men den största förändringen under dessa år är hur stark jag har blivit, jag vet vad jag vill och jag vet att jag kan! För jag är den jag vill vara jag är precis där jag vill vara och det ska ingen få ta ifrån mig. Känns skrämmande att läsa allt fast jag vet precis hur jag mådde då så är det jobbigt att läsa det jag skrivit för det blir så mycket verkligare då.