Cecilia

Jag fick alltid höra att jag var player, att jag lekte med andras känslor. Jag förnekade allt och såg mig aldrig som en player. Men denna text som jag skrev under den perioden av mitt liv kanske gör klart en gång för alla hur det egentligen var..

Varför är det allt eller inget? Alla eller inga? Ibland känns det så jävligt av mig, ni alla tror ni betyder nåt speciellt för mig. Och visst det gör ni till en början. Men många av er är bara ännu en. Jag vet inte riktigt varför jag gör så här. Men det bara blir så. Jag gillar att vara singel. Man är så fri då. Men ändå så saknar man ju närhet och kärlek från en kille. Men jag är den person som inte kan hålla ett förhållande i liv så värst länge. Både kärlekar och vänner försvinner efter ett tag, och det är jävulst synd. Tre killar som tror dom är den enda för mig. Dom tror jag älskar bara dom. Men visst jag har väl sagt till en att jag älskar honom och till en annan så har jag ju sagt att jag gillar honom och den tredje... Honom flörtar jag bara med. Tre killar jag inte vill förlora för dom betyder nåt för mig. Alla tre är mina vänner och dom betyder nåt för mig. Men jag vet egentligen inte om jag vill ha nån. Jag har upplevet kärleken och den var inte så vacker som alla säger. Den är läskig. Sårande. Ofattbar. Vågar man satsa igen? Ge upp sig själv för nån annan? Jag vet inte.. Jag är rädd för att allt ska bli så fel igen.