Älskar dig...

I miss you when you're gone.

Tankarna känns så långt borta. Känslorna känns så meningslösa. Viljan och hoppet känns omöjligt.
Jag gav dig nyckeln till mitt hjärta. Jag blottade hela mitt liv. Jag var mig själv med dig. När jag var med dig första gången. När jag såg hur du var egentligen. När jag såg hur söt och snäll du var. När dina ögon lyste upp rummet och ditt leende fick mitt hjärta att smälta. Då insåg jag. Men jag ville inte se sanningen. Se mina känslor. Jag ville inte älska dig. Jag visste att det inte gick. Visste att det inte kunde bli du och jag. Jag visste att du hade en tjej. Just därför sa jag inget. Jag sa inte till nån om mina känslor. Men endag kunde jag inte gömma dom längre. Jag var tvungen att säga det till dig. Alla andra hade redan sett vad du betydde för mig. Alla såg det utom du och jag. Vi kanske inte såg det pga att vi inte ville. Vi stängde våra ögon och valde att inte se. Jag har valt att inte acceptera mina känslor. Tränger bort tankarna. Tillåter mig själv inte att drömma om dig. Jag vill ditt bästa. Jag väntar på att du ska bestämma dig. Men jag kan inte vänta hur länge som helst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback