Cecilia

Vet inte vad jag ska skriva. Jag vet inte vad mina tankar är längre... Jag vet inte vad jag vill längre. Jag skiter i det mesta. Det känns som om jag har gett upp. Men vad har jag gett upp? Mig själv kanske. Jag kämpade för att klara av skolan, kompisar och allt annat. Kämpade för att le och vara glad. Så ingen ska se, ingen ska märka vad jag känner, mina tankar och önskningar. Vill inte att andra ska få veta om mitt förflutna. Att dom ska veta vad jag gjort. Vad som hänt. Hur kunde detta år bli så här fel? Det började fel och blev bara värre. Killar kommer och går. Vänner kommer och går. Familjen kommer och går? Har förlorat så många detta år. Är det mitt fel? Det kan det väl ändå inte vara. Det är väl inte mitt fel att killar ljuger, att familjen gör fel saker. Att bli lämnad av nån som funnits i ens liv hela livet, och sen förlora personen. Det är inte lätt att hantera. Det är svårt att sluta tänka på det. Att förlora halva familjen det är det som tagit mest på mig. Att förlora dom man trodde man kunde lita på. Att dom aldrig skulle försvinna. Vet inte vad jag ska göra längre...