Känslor skrämmer mig
Det är just personen som man älskar mest som det gör ondast av att se den gå. Det är den personen som jag är rädd för att visa mina känslor för, personen jag ör rödd flr att släppa in i mitt liv. Jag lurar mig själv och alla andra. Tränger bort känslorna. Tar nån annan. Men det är bara för att jag inte vill bli sårad. Vill inte förlora personen. Jag är rädd för mycket, även om det inte märks. Det jag är rädd för är att inte passa in. Rädd för känslor. Men mest rädd för mig själv. Jag visar inte att jag är rädd. Jag är inte rädd för saker i vardagen. Utan jag är rädd för känslor. Det är kanske konstigt. Men om man tänker på hur jag varit och betett mig dom två sista åren kan man kanske förstå varför jag har gjort saker som jag gjort. För kärleken skrämmer jag så fruktansvärt mycket. Det skrämmer mig att älska nån. Att släppa in nån i mitt liv. Men det är ju just det att jag vill inte bli sårad. När jag verkligen blir det så märker alla hur svag jag är. Hur sårbar jag kan vara. Alla vill ju vara starka och klarar sig själv. Och det vill ju jag också. Det är därför som jag inte kan vara med personen som betyder mest för mig. Och jag är ledsen för att jag att jag sårat andra genom att försöka själv att inte bli sårad.
