Tisdag 29 Juni
Somedays my smile is gone...
Kommentarer, 0stMåndag 28 juni
Får se vars jag hamnar, vars livet för mig. Jag vet inte hur morgondagen kommer se ut. Och för första gången på länge så är jag inte orolig. Jag tänker inte för mycket just nu, jag tar ett steg tillbaka och ser vad som händer.
Jag kan inte styra allt och ha kontroll över allt. Jag är inte rädd eller orolig. Jag vet att det kommer lösa sig någon gång.
You made your decision. And now I've made mine.
Hur kommer det sig att det visar sig att någon är intresserad av en, och sen kommer en till och så. Men den man vill ha, den som är den enda som man bryr sig om, den enda som man är intresserad av, den vill inte ha en. Varför är det så att man inte kan komma över någon så fort fast man vill det. Varför kan man inte sluta älska den man inte kan få och bli intresserad av någon av de som är intresserade?
Jag önskar jag förstod kärleken bättre.
Som jag sa för någon dag sen, om jag bara kunde se in i framtiden. Om jag kunde se och veta hur det kommer bli i framtiden. Då skulle jag veta vilket val jag skulle göra. Jag har nu gjort mitt val men jag är rädd att jag har valt fel, men det vet jag inte nu jag kanske vet det om några månader, år eller kanske så får jag aldrig veta det.
Men jag kan inte gå omkring och vänta i flera månader eller kanske till och med år. Jag kan inte gå omkring och vänta och vara ledsen, och känna smärtan. Om jag bara visste säkert till 200% att det skulle bli, då hade jag kunnat vänta men ändå inte hur länge som helst. Men eftersom att jag inte vet och det är inte säkert på om det ändå skulle bli något så känner jag, varför ska jag gå omkring och må dåligt medans jag väntar på att mitt livskärlek ska få tid på sig, få läka och bli lycklig igen. Varför ska jag gå omkring och må dåligt i väntan på dig om det kanske aldrig ändå kommer bli vi igen. Jag orkar inte det. Smärtan skulle bli för stor, smärtan skulle bli för tung för mig att bära. Jag skulle bara börja må sämre och sämre och tillslut vet jag inte vars jag skulle vara.
Jag önskar det hade blivit bra men jag orkar inte hoppas. Mitt hjärta klarar inte av det längre. Så det är bäst att leva vidare även om det är oerhört svårt nu så vet jag att jag måste det. Vi får se vars vi hamnar i framtiden.
Jag ville vara din för alltid. Jag ville vara med dig för evigt. Jag ville ha en framtid med dig och ingen annan. Jag trodde det skulle vara vi iaf mycket mycket längre. Trodde att det skulle vara du och jag i framtiden. Jag ville dela glädje, smärta och lycka med dig. Ville göra dig lycklig.
För två månader sen kunde jag ALDRIG tro att det inte skulle vara vi i sommar. Trodde aldrig att det skulle sluta så här. Trodde aldrig att det skulle sluta så tvärt. Jag var inte beredd. Jag behövde dig kvar, jag hade behövt dig fortfarande. Jag var inte redo att förlora dig. Men nu är det som det är och jag accepterar det.
Mina drömmar slog inte in.
Igår :P
Köpte en ny mobil igår :)
På kvällen så for vi till stugan och grillade. Sen for vi till gammelstan för att byta bil. Så fick köra därifrån till lerbäcken och hem igen :) älskar att köra det är så roligt! :D
Don't look back. See the future.
Förlåt för igår, men vi kan inte hålla på att prata så där. Det är över och det måste det förbli nu. Vill inte tappa kontakten helt men när vi pratar kan vi inte prata om hur stor saknaden är.
Du vet hur jag känner. Om du inte är helt säker på något så säg inget. Det blir bara jobbigare av att höra att du älskar mig. Du vet att jag fortfarande älskar dig, men jag kan inte låta hjärtat styra nu. Jag måste ta mig vidare, leva vidare utan dig vid min sida.
Life is so much more.
Livet är långt ifrån över. Även om jag var väldigt ledsen och kände att jag inte orkade längre så ser jag klarare nu.
Just nu har jag en frid inom mig som säger att det inte är farligt, att det kommer bli bra. Jag överlever det här.
Även om jag ville ge upp så kan jag inte göra det bara för att det blir väldigt svårt. Man kan inte bara ge upp. Det finns så många fler i mitt liv än du. Jag tycker fortfarande att det var tråkigt det som hände men det är något som jag inte kan göra något åt nu.
Jag kan välja att vara ledsen och sårad. Lägga mig ner och ge upp. Vägra att försöka. Bara vara i min ensamhet. Hamna där jag en gång varit, där nere i mörkret.
Och det var väl lite det valet jag höll på att välja. Kanske för att det var lättast just då. Men jag har ett annat val!
Jag kan istället välja att kämpa. Inse att livet inte är över bara för att jag har förlorat dig. Jag kan välja att se ljus, skratta och vara glad. Vara med dem som gör mig lycklig. Att Leva!
Och det är det valet jag försöker välja nu.
Det finns så många fler i mitt liv än du. Och nu när du är borta kan jag inte bara tänka på att du är borta, utan tänka på alla dem som finns kvar. Alla dem som fortfarande finns här för mig, dem som tycker om mig för den jag är.
I moving on
Tänker att det stämmer. Jag bad till Gud att du skulle orka fortsätta, att du skulle ta mig tillbaka. Jag bad flera gånger per dag att det skulle bli vi igen. Men det blev inte så. Gud hade andra planer. Han vet vad som är det bästa för både dig och mig och tydligen så var det verkligen slutet nu.
Men det finns några få som verkligen gör så att jag orkar vidare. Tror inte dem vet om det själva. Men ni får mig att le och skratta. Får mig att längta tills jag träffar eller snackar med er. Ni gör det på så olika sätt.
En som jag kan prata med och som känner mig väldigt väl. Som jag kan berätta allt för, som får mig att skratta och känna lycka.
Och en annan som inte känner mig lika väl men ändå så får den mig att le varje dag. En som gör mig lite nervös ibland på ett bra sätt. Som har fått mig att se att bara för att kärleken försvann mellan mig och David så är kärleken inte borta för alltid. Jag kommer hitta kärleken igen.
Tack <3
Let me be myself. I am not how you want me to be. Let me be me.
Inte bra...
- Glömmer bort att äta, andra dagen den här helgen som jag inte äter något.
- Har svårt att sova och sover inte alls mycket under nätterna.
- Är lite ledsen på grund av allt som hänt.
- Hinner inte göra något annat än jobba just nu, 9-21.30
Allt detta leder ju till att jag inte mår helt hundra. Lite sömn, ingen mat, mycket jobb och dessutom allt som nu hänt. Känns som att jag är helt borta, som en liten bubbla just nu. Allt känns dimmigt och konstigt. Men som sagt det är väl mest pga att jag knappt sover och äter inget.
Förstår inte hur jag helt en dag inte känner någon hunger. Känner inte något behov av att äta. Och det gör ju att jag glömmer bort att jag borde äta. Förstår mig inte på hur jag kan gå utan något så länge utan att jag ens blir hungrig....
Varför har jag så svårt att sova. En natt sov jag bara två timmar, en annan inte många fler. Men även de nätter som jag kan sova lite mer så sover jag ytligt. På dagarna så är jag trött hela tiden men kan ändå inte somna. Det känns som om jag varit vaken flera dygn i rad nästan...
I want it to be a nightmare so I could wake up and everything would be alright again
I want this to end. If I just could turn back time.. I wanted to make all this alright. Wanted to make up to you, show you how sorry I am, how much I loved you.... </3
I pray to the lord to give me power so I can move on...
Om någon tycker något så var bara tyst. Jag vill inte höra.
Jag vet bättre än någon annan vad som hänt. Ni vet inte allt som sagts, alla löften. Det gör jag så jag har rätt till att vara sårad. Orkar bara inte med att alla andra ska säga till mig hur jag ska tänka, känna och vad jag gjort. Det är nog jobbigt som det är. Om det är något jag behöver är det stöd att orka gå igenom det här. Vänner och någon jag kan få skratta och ha det trevligt med.
Jag och veronica tog bussen till kvantum ikväll där vi mötte upp stina. Inhandlade lite godis och gick hem i regnet till stina. Inte mysigt att gå i regnet, vattenpölar överallt som är nästan omöjliga att undvika med trasiga skor :P
Skönt att bara få komma hemifrån och träffa kompisar även om det inte var så länge =)
nätterna är skrämmande
Vill inte må så här...
Sov två timmar i natt. Har inte ätit sen igår.
Inget är sig likt. För två månader sen var allt bra men nu är jag tillbaka där jag var för tre år sen. Jag kan inte sova. Jag låg sömnlös i natt. Och jag är inte hungrig, kan inte äta. Varför ska jag låtsas att allt är bra när det inte är det? Jag vet inte hur det kommer gå i helgen... Vill inte att tiden ska gå, för jag vill inte att ännu en natt ska komma. Denna natt var den jobbigaste på några år och jag vill inte uppleva det igen!
Natten är skrämmande. Tankarna kommer, mörkret smyger sig på. Jag är där igen... Allt gör så ont. Jag står inte ut med denna smärta.
"Varför, varför?" ekar i mitt huvud
Det finns saker inom mig som bara jag vet. Bortglömda tankar som ingen annan hör. Jag vill inte minnas, jag vill inte glömma men det finns ett inre som jag måste tömma. Jag måste sluta drömma och leva i min fantasi, för det finns ett riktigt liv som jag inte kan skita i.
Jag stod bredvid och såg allt hända, jag stod bredvid och såg allt bara vända. Nu är det försent. Nu måste jag hitta vägen. Vägen tillbaka till livet och rädda det som finns kvar. Jag hör en röst som säger "fixa allt" men det är svårt. Svårt att fixa allt när du är den enda jag tänker på. Jag vågar inte se, så jag blundar. Vill inte vakna, vill inte komma tillbaka till verkligheten. För i mina drömmar och i min fantasi är du här. Här hos mig. Jag älskar dig. Och vad jag än säger så vill jag ha dig. Du är hela mitt liv.
Dikt
När jag läste den så tyckte jag att den passade in i mitt liv just nu...
Hur många gånger kan du såra mitt hjärta?
Hur många gånger ska du skapa denna smärta?
Varför gör du så?
Varför kan det inte bara vara vi två?
Jag behöver nån som kan hålla om mig när jag är ledsen.
Jag vill kunna se in i dina ögon och känna att jag är den enda i ditt liv.
Jag behöver nån som kan lugna mej när jag bara vill skrika.
Men vi är inte lika, jag skulle aldrig kunna älska någon annan än dej.
För jag kommer alltid att vara din tjej
Fastän att du så ofta kommer såra mej...
Men tillslut när du träffat mej rätt, då så har du förstört din tjej.
Och nu är allt förstört...
Det blir aldrig vi två igen...
Hur ska jag ta mig vidare?
Varför lovar du att du inte ska ge upp? Att vi ska försöka senare i sommar? Att du skulle prata med mig när det var svårt? VARFÖR lovade du allt det för mindre än en vecka sen och redan brytit det? Jag förstår inte! Är jag dum som inte förstår varför. Jag vet att du är sårad, men vad är inte jag då? Aldrig har någon fått mig att gråta så här mycket. Aldrig har någon krossat mitt hjärta så här...
Ett j'vla misstag och du kan inte ens försöka. Ett misstag och allt är förstört. Mitt liv blir aldrig likt igen...
when you turn around and walk away, you break my heart.
Jag vet inget längre...
Orden är slut. Är allt slut? Vet inte vad jag ska säga längre.. Jag har sagt allt hundra gånger om redan. Känns som att det inte finns nå mer jag kan säga.
