Bestäm dig, snälla.
Publicerat: 2007-11-30 | 22:03:13 i Kärlek
Varför gör du det så svårt för mig? Du säger att du vill vara med mig. Att du älskar mig. Att du vill leva med mig resten av ditt liv med mig. Men du har nån annan och det är svårt för mig att förstå varför du är med henne och samtidigt håller på med mig. Du säger att du älskar henne men att älskar mig också. Att du inte vet hur du ska göra. Du sårade mig. Sa att du ska vara med henne, hon är din tjej trots allt. Sa att du ska lämna mig och aldrig se tillbaka. Du lämnade mig... Jag förstod inte vad jag sa. Visste inte. Det bara kom. Försökte prata med dig men du ville inte. Du ville inte lyssna på mig. Jag ville bara förklara för dig. Men du valde att inte höra. Du lät mig inte prata. Jag försökte. Säg aldrig att jag inte har kämpat för dig. Säg aldrig att jag inte försökte. Sen när jag förklarar att jag ångrar det jag sa säger du bara "jag gör som du sa". Men snälla, varför lyssnar du inte på vad jag säga? Jag vill ju vara med dig! När jag äntligen fick en chans att berätta så säger du att du älskar mig och kan inte leva utan mig. Varför gör du så här mot mig, dig och henne? Du sa att det var för sent. Men sen kommer du och säger att du inte kan leva utan mig! Vad menar du egentligen? Vad är dina känslor? Visa mig vad du egentligen känner. Och om du nu vill vara med mig, så snälla, gör slut med din tjej. För alls skull. Du kommer bara såra henne mer annars om du är med mig när du är tillsammans med henne. För allas skull säga vad du vill göra, vem du vill ha! Snälla, bestäm dig snart...
Kommentarer, 0stVågar inte...
Publicerat: 2007-11-29 | 20:08:16 i Kärlek
Vill bara ligga i min säng och tänka på dig. Skriva om dig. Jag vill inte vakna på morgonen för i mina drömmar är du kvar hos mig. Jag mår så dåligt. Det gör så ont. Jag vill att du ska komma tillbaka. Vill förklara för dig. Jag vill förklara varför jag sa så där. Men du vill antagligen aldrig prata med mig igen. Alla säger att detta är nog det bästa. Men är det verkligen? Gav jag upp för tidigt? Jag kämpade inte tillräckligt för dig. Jag ville inte förstöra ditt liv. Ta första steget för jag vågar inte. Snälla, kan du inte försöka prata med mig? Jag vill så gärna säga dig allt. Vill säga allt jag skriver öga mot öga till dig. Kommer jag få chansen? Jag vågar inte ta första steget. Jag är rädd för att du ska såra mig. Jag vet om jag vill få chansen att berätta så är det jag som borde ta steget. Men du är inte med mig. Vet inte om det nån gång kommer bli du och jag. Men jag vill försöka. Även om det aldrig blir du och jag vill jag vara din vän. Det är ett tomt hål inom mig när du inte är här. Varje gången du är ledsen så blir jag också ledsen. Jag vet inte varför eller vad det är... När du ler får du mig le även den mörkaste dagen. När jag ser dig så fylls nåt inom mig. Min själ lider när du är borta från mig. Min själ skriker. Min kropp vill bara känna värmen från dig. Mina ögon vill se dina ögon glittra. Mina läppar vill mötta dina. Varför känner jag så här? Det är nåt nytt. Jag är rädd för mina känslor. Jag vill säga dig allt detta, men vågar inte...
You're gone
Publicerat: 2007-11-28 | 17:11:10 i Kärlek
Varför? Varför ska jag alltid säga för mycket? Visst jag sa att jag ville att du skulle vara med henne. Att du skulle gå. Men varför blev det så här egentligen? Jag vill vara nära dig. Ville inte att du skulle gå. Men jag vill att du ska vara lycklig. Om du nu är lycklig med henne så vill jag att du ska vara med henne. Och då vill jag ändå att du ska gå och inte komma tillbaka. Det är så gör ont att se er tillsammans. Jag klarar helt enkelt inte av det. Det är därför jag säger att jag vill att du ska gå. Att du aldrig ska komma tillbaka. Men du borde väl förstå att jag vill ha dig. Jag vill inte att du ska försvinna från mitt liv. Du kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta. Du vet inte hur mycket jag ångrar att jag sa att du skulle lämna mig. Mitt liv är över nu när du är borta.
Gå..
Publicerat: 2007-11-27 | 21:56:14 i Kärlek
Tankarna snurrar runt. Vet inte vad jag ska skriva. Vill skriva ner allt men jag vet att jag inte kan. Förlåt. Jag borde ha vetat bättre. Förlåt för att jag gjorde så här. Förlåt om jag har gjort det svårt för dig. När du är nära mig så slutar min hjärna fungera och mitt hjärta tar över. Mitt hjärta säger att det ska vara du och jag. Förlåt!! Men jag älskar dig, vill vara med dig. Du vet det fast jag inte kan visa det. Du är med henne och inte med mig. Vet du hur svårt det är att inse det? Men det är omöjligt att acceptera för mig att det aldrig kommer bli du och jag. Gå till henne. Kom inte tillbaka. Jag vill inte det. Vill att du ska vara med henne. Snälla gå bara! Vänd dig inte om. Titta aldrig tillbaka. Snälla! Jag ber dig.
Är tillbaka
Publicerat: 2007-11-23 | 22:53:47 i Känslor
Du har fått mig att falla. Faller ner. Ner i mörkret. Mörkret där det är kallt och ensamt. Ensamt fast jag har folk runt mig hela tiden. Tiden existerar inte i min världen. Världen där jag är med dig för alltid. Alltid ska jag älska dig. Dig kommer mitt hjärta alltid slå för. För det finns ingen annan jag vill ha.
Tårarna har börjat falla. Ensamheten och sorgen har hittat tillbaka till mig. Tron och hoppet är borta som tidigare. Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Jag försöker så mycket men det verka inte räcka. Jag orkar inte mer. Jag vill inte kämpa längre. Vill bara ge upp. Lägga mig ner och lämna allt.
Tårarna har börjat falla. Ensamheten och sorgen har hittat tillbaka till mig. Tron och hoppet är borta som tidigare. Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Jag försöker så mycket men det verka inte räcka. Jag orkar inte mer. Jag vill inte kämpa längre. Vill bara ge upp. Lägga mig ner och lämna allt.
Tre personer som betyder för mig.
Publicerat: 2007-11-22 | 18:27:17 i Tankar och känslor
Du får mig att le. Du gör mina dagar till bra dagar genom att du skickar sms. Lektionerna är inte så hemska eftersom du skickar roliga, gulliga sms :)
Så synd att matchen blev inställd. Hade velat se dig spela. Men på nån annan match kan man ju gå på, man vet ju aldrig ; )
Varför är det allt eller inget? Alla eller inga? Ibland känns det så jävligt av mig, ni alla tror ni betyder nåt speciellt för mig. Och visst det gör ni till en början. Men många av er är bara ännu en. Jag vet inte riktigt varför jag gör så här. Men det bara blir så. Jag gillar att vara singel. Man är så fri då. Men ändå så saknar man ju närhet och kärlek från en kille. Men jag är den person som inte kan hålla ett förhållande i liv så värst länge. Både kärlekar och vänner försvinner efter ett tag, och det är jävulst synd. Tre killar som tror dom är den enda för mig. Dom tror jag älskar bara dom. Men visst jag har väl sagt till en att jag älskar honom och till en annan så har jag ju sagt att jag gillar honom och den tredje... Honom flörtar jag bara med. Tre killar jag inte vill förlora för dom betyder nåt för mig. Alla tre är mina vänner och dom betyder nåt för mig. Men jag vet egentligen inte om jag vill ha nån. Jag har upplevet kärleken och den var inte så vacker som alla säger. Den är läskig. Sårande. Ofattbar. Vågar man satsa igen? Ge upp sig själv för nån annan? Jag vet inte.. Jag är rädd för att allt ska bli så fel igen.
.
Publicerat: 2007-11-20 | 21:58:04 i Allmänt
Jag ler även dom mörkaste dagarna. Alla tror jag är lycklig och glad. Att jag är full av liv, hopp och kärlek. Men det är nåt dom inte ser. Dom ser inte mig. Dom ser inte hur min själv plågas. Dom vet inte alla mina hemligheter. Om dom bara visste. Jag förlorar många pga att jag är komplicerad, och det är jag pga allt som hänt. Istället för att behandla mig annorlunda var bara ärlig mot mig. Vill inte säga sakerna som hänt för jag vill inte bli behandlad annorlunda pga det. Jag har provat allt möjligt för att må bättre för att kunna överleva lättare. Men hittar inget. Jag är en sökare här i livet. Söker efter svar, lösningar och ett sätt att leva. Jag vågar inte släppa in nån på livet. Och varför då? Jo, dom man tror är ens bästa kompisar, dom man kan lita mest på det är dom som sviker. Och jag menar alla, även inom familjen. Dom lämnar en. Jag fattar inte, det händer mer under 3 år än på 12 år.
Förlåt
Publicerat: 2007-11-19 | 18:58:12 i Kärlek
Förlåt. Jag vet inte varför jag sa nåt... Jag är så ledsen. Förlåt, förlåt för allt ! ! ! Det bästa hade kanske att inte låta dig veta nåt. Vet att du aldrig kommer välja mig... Men jag får inte känslorna att försvinna. Tårarna kommer. Jag vill inte må så här. Allt jag kan göra är att gråta. Jag hoppas att tårarna läker allt, läker såren i min själv. Jag hoppas en dag att du förstår att det jag kände var smärtsamt. Att det tar all min tid och ork. En dag kommer du kanske förstå allt. Förstå vad jag går igenom. Men som sagt, en dag kanske. Ta mig bort från denna värld. Jag orkar inte må så här längre. Ser er två, det är så jobbigt.
En dag kommer du få veta.
Publicerat: 2007-11-18 | 16:50:05 i Kärlek
Jag försöker vara din vän. Jag vet att du älskar henne. Jag säger inget pga att jag inte vill att det ska hända nåt mellan er. Vill att du ska vara lycklig även om det är med henne. Jag är den jag är. Jag känner det jag känner. Jag tänker det jag tänker. Jag kan välja mkt jag gör, säger och känner. Men det här har jag inte valt själv. Jag vill inte vara olyckligt kär i dig. Jag drömmer om dig och i mina tankar så säger jag dig allt.
Du är så söt.
Du är så snäll.
Du är så omtänksam.
Du är så rolig.
Du är så underbar.
Jag förtjänar inte dig.
Du får mig att le.
Du får mig att skratta.
Du får mig att bli glad.
Du får mig att vilja leva.
Jag förtjänar inte dig.
När jag är med dig, lever jag. Annars så går jag omkring i min egen värld, i min värld är det du och jag för alltid.
När jag ser dig slår mitt hjärta. Annars har jag så svårt att andas pga att du inte är där. Du är min luft.
En dag kommer jag säga till dig. Kommer få dig öppna dina ögon, se vad du har gjort mot mig. Få dig se mig. Du ska veta vad du gör mot mig. Du tar allt från mig. Jag kan inte leva längre utan dig. Du är mitt allt. Älskar dig...
Du är så söt.
Du är så snäll.
Du är så omtänksam.
Du är så rolig.
Du är så underbar.
Jag förtjänar inte dig.
Du får mig att le.
Du får mig att skratta.
Du får mig att bli glad.
Du får mig att vilja leva.
Jag förtjänar inte dig.
När jag är med dig, lever jag. Annars så går jag omkring i min egen värld, i min värld är det du och jag för alltid.
När jag ser dig slår mitt hjärta. Annars har jag så svårt att andas pga att du inte är där. Du är min luft.
En dag kommer jag säga till dig. Kommer få dig öppna dina ögon, se vad du har gjort mot mig. Få dig se mig. Du ska veta vad du gör mot mig. Du tar allt från mig. Jag kan inte leva längre utan dig. Du är mitt allt. Älskar dig...
Allt har ändrats...
Publicerat: 2007-11-12 | 19:58:14 i Allmänt
Jag orkar inte göra nåt längre. Jag är trött hela tiden och fryser. Aldrig hungrig. Det tar 1, 2 dygn innan jag äter nåt. Och varför äter jag inte oftare? Jag kan inte. Jag är inte hungrig men tillslut blir man ju tvingad att ta några tuggor. Det är inte det att jag spyr efter jag ätit nej, inte så. När jag ser maten när jag ska äta det går bara inte. Maten växer i munnen. Jag klarar inte av att äta helt enkelt. Jag vill bara ligga och sova hela dagarna. Sover vaknar ligger i sängen och skriver och sover några timmar till. Jag sover och ligger och skriver det är det jag gör på dagarna. Hur kunde det bli så här? Jag vet inte. Det är så mkt som händer. Jag tänker på det, skriver om det. Men jag kan inte prata om det. Jag klarar inte av att vara med kompisar jag sitter ändå bara och deppar.
Det krävs mycket för att kunna vara min vän. Jag har så många tankar och känslor. Och jag pratar inte om det med mina vänner. Om jag kunde skulle jag förklara för alla, få alla att förstå att det är så många som inte har det bra. Alla känner nån som mår dåligt har det jobbigt hemma, mobbad eller nåt. Men hur många får hjälp? Det är så många som inte förstår sig på mig. Men det gör jag inte ens själv alltid. Nya personer som vill lära känna mig tycker det är jobbigt. Eller jag vet inte.. Dom förstår väl inte vf jag beter mig som jag gör. Men om dom skulle veta skulle dom bli rädda och ja, dom skulle inte palla ändå att vara min vän. Jag har många vänner, men jag håller på att mista alla. Och det mitt eget fel. Jag orkar inte ens bry mig. Jag kämpar för att klara mig själv. Vill du bli min vän krävs det mod.
Inget är som det borde. Allt är annorlunda. Jag har förändrats. Jag känner inte igen mig själv längre. Inget är som förr. Allt har blivit fel. Alla har blivit andra personer. Saknar tiden man var lycklig, tiden man gillade att vara med kompisar, tiden man flörtade runt med olika killar jämnt. Jag saknar tiden man inte hade sånna här problem. Tiden man inte visste hur vilken ondska det finns i världen vi lever i. Allt har förändrats.
Det krävs mycket för att kunna vara min vän. Jag har så många tankar och känslor. Och jag pratar inte om det med mina vänner. Om jag kunde skulle jag förklara för alla, få alla att förstå att det är så många som inte har det bra. Alla känner nån som mår dåligt har det jobbigt hemma, mobbad eller nåt. Men hur många får hjälp? Det är så många som inte förstår sig på mig. Men det gör jag inte ens själv alltid. Nya personer som vill lära känna mig tycker det är jobbigt. Eller jag vet inte.. Dom förstår väl inte vf jag beter mig som jag gör. Men om dom skulle veta skulle dom bli rädda och ja, dom skulle inte palla ändå att vara min vän. Jag har många vänner, men jag håller på att mista alla. Och det mitt eget fel. Jag orkar inte ens bry mig. Jag kämpar för att klara mig själv. Vill du bli min vän krävs det mod.
Inget är som det borde. Allt är annorlunda. Jag har förändrats. Jag känner inte igen mig själv längre. Inget är som förr. Allt har blivit fel. Alla har blivit andra personer. Saknar tiden man var lycklig, tiden man gillade att vara med kompisar, tiden man flörtade runt med olika killar jämnt. Jag saknar tiden man inte hade sånna här problem. Tiden man inte visste hur vilken ondska det finns i världen vi lever i. Allt har förändrats.
Bara för att...
Publicerat: 2007-11-11 | 17:53:03 i Tankar
Bara för att jag vill ta det lite lugnt. Bara för att jag inte vill bli tillsammans med en kille två dagar efter att vi träffades första gången. Bara för att jag har lite svårt att lite på andra. Bara för att allt som har hänt har hänt. Bara för allt detta, borde jag inte ha nån? Kan jag inte bli älskad, lycklig med nån? Jag ser andra, hur lyckliga dom är. Dom har funnit kärleken. Men jag, jag har aldrig fått uppleva känslan av att få veta att nån älskar mig. Att han vill ha mig. Att jag är den enda. Jag har försökt och sökt. Men jag orkar inte längre. Jag försöker acceptera att det är meningen att jag ska vara ensam och bara bli sårad och genom det kunna hjälpa andra så dom inte ska behöva gå igenom det som jag gör. Jag vet hur det är att vara otroligt kär i nån man aldrig kan få och att bli lurad och sårad att man inte orkar leva längre. Jag vet hur det känns. Men jag vet inte hur det känns att vara lycklig och kär samtidigt. Men jag antar att hitta nån jag kan vara tillsammans med nu inte är största problemet, det är egentligen inte alls nåt problem med allt annat. Jag vill inte ha nån just nu. Vill börja må bra och lösa mina problem innan jag blir kär igen. Jag har tid med "kärleken" senare i livet. Men då måste jag klara av varje dag först. Och om jag ska orka klara av dagarna så måste jag försöka bearbeta mina problem och mitt liv.
Sorgen växer...
Publicerat: 2007-11-06 | 21:24:44 i Tankar och känslor
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Så fort jag har en tanke om dig så börjar jag gråta. Det känns som om det är mitt fel men jag vet egentligen att det inte är det. Men hade jag inte gjort som jag gjorde, hade du varit kvar i mitt liv. Och jag hade då aldrig kunnat ens tänka tanken på att du skulle kunna lämna mig. Jag trodde jag betydde mer än så för dig. Du vet hur jobbigt jag hade det. Du visste och ändå så skulle du lämna mig. Tänker du inte på att jag kanske inte orkar bära på mer problem. Allt som jag tidigare har tyckt var så jobbigt det känns helt oviktigt nu. Jag tänker hela tiden på att du inte finns kvar i mitt liv. Men ändå kan jag inte låta bli att skriva om sveket hur ont det gör och hur smärtsamt allt är. Jag förstår inget! INGET!! Vad ska jag göra. Jag kan inte tänka jag kan inte. Vet inte vem jag ska prata med. Jag vet att mina kompisar skulle lyssna och bry sig men jag vet inte varför, men jag kan inte prata med dom. Orkar inte prata med dom som står mig så nära. Vet inte hur jag skulle berätta det vad jag skulle säga.
Pärlor åt svin
Publicerat: 2007-11-05 | 18:50:43 i Allmänt
En kompis tycker om låten Pärlor åt svin. Och varför då? Jo, för hon tänker på mig. Och ja, kanske... Har inte tänkt på det själv. Men tänkte att jag skulle lyssna på den och texten. Och ja... Konstigt nog så har hon rätt.. igen.
Lämnad av dig...
Publicerat: 2007-11-04 | 22:30:40 i Sanningen
Du säger att du älskar mig, men hur kan du då säga att du inte träffa ha mig igen?
Du säger att jag betyder mycket för dig, men hur kan du då lämna mig?
Du vill inte veta av mig. Hur kan du ha ett hjärta till att säga så där? Trodde det aldrig skulle hända. Trodde aldrig du var en sån...
Jag hatar dig! Jag vill aldrig se dig igen. Jag bryr mig inte längre. Det här förlåter jag dig aldrig för, ALDRIG!! Du kan inte förstå hur sårad jag blev. Hur kunde du göra så här mot mig? Den enda jag litade på, för fan du var den enda jag berättade för. Men nu är du borta från mitt liv.
Är så rädd för att vi kanske aldrig kommer träffas igen, även om jag inte vill det nu så är du ju ändå du. Är rädd för hur allt kommer bli. Hur kommer livet vara utan dig? Kommer du ringa imorn, nästa månad eller om ett år och säga att du vill träffas och att det är för svårt? Eller kommer du aldrig ringa? Om du ringer, jag kommer inte vela träffa dig. Jag kommer säga att det är för sent. Redan när du sa att det var sista gången vi träffades då vart det försent för ett förlåt.
Du säger att jag betyder mycket för dig, men hur kan du då lämna mig?
Du vill inte veta av mig. Hur kan du ha ett hjärta till att säga så där? Trodde det aldrig skulle hända. Trodde aldrig du var en sån...
Jag hatar dig! Jag vill aldrig se dig igen. Jag bryr mig inte längre. Det här förlåter jag dig aldrig för, ALDRIG!! Du kan inte förstå hur sårad jag blev. Hur kunde du göra så här mot mig? Den enda jag litade på, för fan du var den enda jag berättade för. Men nu är du borta från mitt liv.
Är så rädd för att vi kanske aldrig kommer träffas igen, även om jag inte vill det nu så är du ju ändå du. Är rädd för hur allt kommer bli. Hur kommer livet vara utan dig? Kommer du ringa imorn, nästa månad eller om ett år och säga att du vill träffas och att det är för svårt? Eller kommer du aldrig ringa? Om du ringer, jag kommer inte vela träffa dig. Jag kommer säga att det är för sent. Redan när du sa att det var sista gången vi träffades då vart det försent för ett förlåt.
