Cecilia

Bara för att jag vill ta det lite lugnt. Bara för att jag inte vill bli tillsammans med en kille två dagar efter att vi träffades första gången. Bara för att jag har lite svårt att lite på andra. Bara för att allt som har hänt har hänt. Bara för allt detta, borde jag inte ha nån? Kan jag inte bli älskad, lycklig med nån? Jag ser andra, hur lyckliga dom är. Dom har funnit kärleken. Men jag, jag har aldrig fått uppleva känslan av att få veta att nån älskar mig. Att han vill ha mig. Att jag är den enda. Jag har försökt och sökt. Men jag orkar inte längre. Jag försöker acceptera att det är meningen att jag ska vara ensam och bara bli sårad och genom det kunna hjälpa andra så dom inte ska behöva gå igenom det som jag gör. Jag vet hur det är att vara otroligt kär i nån man aldrig kan få och att bli lurad och sårad att man inte orkar leva längre. Jag vet hur det känns. Men jag vet inte hur det känns att vara lycklig och kär samtidigt. Men jag antar att hitta nån jag kan vara tillsammans med nu inte är största problemet, det är egentligen inte alls nåt problem med allt annat. Jag vill inte ha nån just nu. Vill börja må bra och lösa mina problem innan jag blir kär igen. Jag har tid med "kärleken" senare i livet. Men då måste jag klara av varje dag först. Och om jag ska orka klara av dagarna så måste jag försöka bearbeta mina problem och mitt liv.