Cecilia

Kommer det alltid att vara endel av mig?
Kommer det aldrig försvinna?

Jag vart lycklig när jag träffade världens underbaraste kille. Jag är lycklig fortfarande men...

På kvällarna smyger den på. Känns som en kall vind blåser till, en rysning far efter ryggraden.
Den tvingar sig på mig. Jag blir så svag och hjälplös när den kommer.
Jag vill inte behöva uppleva det en natt till men jag vet att det inte är över...

Du kommer när jag inte vill ha dig här. Du försvinner när jag ber dig stanna. Varför kommer du när jag vill vara ensam och klara allt själv. Men när jag behöver dig så lämnar du mig. När jag ber dig att stanna så går du din väg. När jag skriker åt dig att dra så stannar du bara kvar. Har aldrig haft dig och vart lycklig samtidigt. Du kommer tillbaka till mig när jag är glad och mår bra. Men när du kommer tillbaka till mig och vägrar lämna mig så faller jag ner i mörkret. När du är hos mig så lever jag där nere, nere i mörkret. Du skrämmer mig. Jag vet inte hur jag ska hantera dig. Har försökt flera gånger att finna en väg mellan dig och lyckan. Hur hittar man den vägen?

Jag ser dig varje dag. Jag ser i dina ögon att du har en hemlighet ingen vet om. Ingen utom du. Nåt du inte vågar eller kan berätta. Alla tror du är nån men du gömmer dig bakom ett skal. Du är så fin och underbar. Varför får inte fler se ditt rätt jag? Jag ser nåt i dina ögon. Nåt som skrämmer mig. Nåt stort och nåt svårt. Du bär på en sorg. En hemlighet. Och jag vet att du inte kommer prata om det. Men du ska veta att jag alltid finns här för dig. Jag lyssnar alltid på dig, vad det än är du vill prata om. Du är den enda som fått mig att känna så här. Du har en speciell plats i mitt hjärta. Du betyder för mig. Och kommer alltid ihåg att jag kommer aldrig lämna dig.

Jag vet inte vad jag ska göra längre. Vill du att jag ska kämpa. Vill du att jag ska ge upp? Vad vill du? Jag kämpar gärna för dig men det är så svårt. Jag vet inte om det finns nån chans att det kommer bli vi. Jag vet inte hur jag ska hantera allt. Du har sett en sida av mig som jag har gömt inom mig. En sida ingen annan har sett. Du har fått mig att öppna mig, fått mig att säga precis det jag känner. Du har sett mig gråta. Allt jag sa till dig när vi pratade. Jag menade det. Du betyder mer än du tror. Förlåt för endel saker jag sagt. Jag tänker inte alltid på vad jag säger. Jag vill ju bara att du ska se hur mycket du betyder. Vill bara få dig förstå hur mycket jag älskar dig. Men när jag inte lyckas så är det jobbigt. Jag älskar verkligen dig. Men jag klarar inte det här själv... Jag vill vara tillsammans med dig men om du inte vill det så kan jag inget göra... Säg vad du vill. Säg vad jag ska göra. Ska jag kämpa eller ge upp? Du bestämmmer. Jag kämpar gärna men då vill jag veta att du vill ha mig.

Orkar inte mer. Vill flyga härifrån. Lämna allt. Jag vet inte vem jag är längre. Jag känner en ångest som har funnits här ett tag. Vägen tar slut men jag fortsätter och går. Jag orkar inte med det här. Släpp mig fri. Låt mig ta mina vingar och flyga från det här. Jag orkar inte med det här. Vill slippa det här. Du och jag är här. Väck mig inte för jag kanske drömmer. Jag vill inte det. För jag vill vara hos dig resten av livet. Vill inte vara utan dig en enda stund. Vi har gått igenom svårta saker. Vi har bråkat men älskar dig fortfarande. Du får mitt hjärta att slå. Du får mig att orka leva. Jag hör röster i mitt huvud som säger ordna det här. Finns alltid här för dig. Kärleken blir större för varje dag som går.

Varför ska jag berätta när du inte bryr dig? Varför ska jag försöka få dig förstå? Förlåt för att jag inte är den du vill att jag ska vara. Vad jag än gör blir bara problem. Försöker läka såren som finns inuti. Men du måste förstå att jag gör allt för dig. Om du vore min skulle jag aldrig låta dig försvinna.Tårkar min sista tår. Varför, varför? Ekar inuti mitt huvud. Därför är det enda svar jag får. Jag försöker på nytt hela tiden men allt blir bara fel. Det finns saker inom mig som bara jag vet. Bortglömda tankar som ingen annan hör. Jag vill inte minnas, jag vill inte glömma men det finns ett inre som jag måste tömma. Jag måste sluta drömma och leva i min fantasie, för det finns ett riktigt liv som jag inte kan skita i. Jag stod bredvid och såg allt hända, jag stod bredvid och såg allt bara vända. Nu är det försent. Nu måste jag hitta vägen. Vägen tillbaka till livet och rädda det som finns kvar. Jag hör en röst som säger "fixa allt" men det är svårt. Svårt att fixa allt när du är den enda jag tänker på. Jag har lärt mig att acceptera mitt liv. Jag vågar inte se, så jag blundar. Vill inte vakna, vill inte komma tillbaka till verkligheten. För i mina drömmar och i min fantasi är du här. Här hos mig. Jag älskar dig. Och vad jag än säger så vill jag ha dig. Du är hela mitt liv. Är det äkta kärlek?

Du har fått mig att falla. Faller ner. Ner i mörkret. Mörkret där det är kallt och ensamt. Ensamt fast jag har folk runt mig hela tiden. Tiden existerar inte i min världen. Världen där jag är med dig för alltid. Alltid ska jag älska dig. Dig kommer mitt hjärta alltid slå för. För det finns ingen annan jag vill ha.
Tårarna har börjat falla. Ensamheten och sorgen har hittat tillbaka till mig. Tron och hoppet är borta som tidigare. Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Jag försöker så mycket men det verka inte räcka. Jag orkar inte mer. Jag vill inte kämpa längre. Vill bara ge upp. Lägga mig ner och lämna allt.

Varje gång jag tänker skriva så sätter jag mig ner med tusen tankar som snurrar runt i mitt huvud. Men jag bara stirrar tomt framför mig. Jag kan inte få mina tankar i ord. Dom finns där klara att bli nerskrivna men när jag försöker bildar det inte meningar. Det blir bara för många tankar som kommer samtidigt. Jag kan helt enkelt inte förklara längre... :(